Survivor Story
Sjöman räddad av rescueMe EPIRB1 under Atlantic Cruise Rally
Det norska paret Idun och Astrid, tillsammans med sin besättning, gav sig ut på en vågad Atlantöverfart och lämnade Las Palmas de Gran Canaria ombord på sin älskade Scanmar 33. De var långt ifrån att föreställa sig den tumultartade prövningen som väntade dem.
När solen graciöst gick ner på den fjärde dagen av deras resa, styrde Idun skeppet, glidande i vinden med segel fastspända och gjorde stadiga framsteg. På ett ögonblick slog katastrofen till. En rungande spricka genomborrade luften och fick Iduns hjärta att hoppa över ett slag. Masten, deras starka allierade, dukade under för en ofattbar bristning och vinglade i vantroens vind. Brådskande, Iduns desperata rop kallade in besättningen i sittbrunnen, där de såg masten, bruten och hotfull, kämpa mot skrovet, med vågorna som medbrottslingar.
Med stålfast beslutsamhet befriade de snabbt de trassliga linjerna och säkerställde obehindrad rörelse mitt i kaoset. Mitt i osäkerheten aktiverade de sin pålitliga Ocean Signal EPIRB, osäkra på om skrovet bar såren från mastangreppet. De använde flitigt en bågfil för att skära bort de återstående fästelementen och tog farväl av deras fallna mast när den försvann ner i djupet. De startade motorn och gav sig av mot Kanarieöarnas välbekanta stränder.
Med skakande hand tog Idun tag i satellittelefonen, deras livlina till omvärlden. Deras nödkontakt hade redan larmats av norska kustbevakningen och kort därefter frågade ett samtal från Madrid om de behövde hjälp. Efter att noggrant ha inspekterat skrovet för att säkerställa dess integritet, förmedlade de sitt budskap om självtillit och avbröt nödsignalen som hade utlöst räddningsoperationen.
Lättnaden sköljde över dem när EPIRB visade sitt värde och gav dem den trygghet de desperat hade sökt. Iduns nödkontakt fick ett samtal, som ekade den lyckade sändningen av fyren. Ett samtal från Madrids larmcentral nådde Idun och erbjöd honom en kort stunds tröst mitt i annars skrämmande omständigheter.
Efter att ha reflekterat över deras upprörande upplevelse uttryckte Idun djup tacksamhet för den viktiga investeringen av en SOS-enhet innan han gav sig ut på sin Atlantiska odyssé. Även om de hade turen att inte behöva hjälp vid det här tillfället, framhävde deras olyckliga möte lyckans avgörande roll inför motgångar.